In lust we trust. Det här är bara en liten omogen, personlig skildning av en konsert som ägde rum den 25/7. Han har så rätt. Ola Salo.

Svettigt värre
Där de är, där är det alltid roligast. Åtminstone var det så i Boulongerskogen, Skövde, när Magnus Uggla med vänner stod på scen. Det var fruktansvärt varmt, en mycket fin dag, och jag skrek mig snabbt hes.
För det var ju så underbart! Under dagen på sommarjobbet var jag ovanligt glad, men klumpig.
För jag skulle ju förföra Håkan Hellström bara några timmar senare! Nåja, i mina drömmar i alla fall. I bilen på väg till Skövde från Falköping var jag hispig och nervös.
För kunde verkligen inte bilen gå snabbare?

Trött sjöman
Kvart över sex var vi på plats, jag, Rebeckah och Ellika. Trots att vi stod där på platsen vi valt oss, ungefär fyra meter från scen, i över en timme så kändes det verkligen inte så. Klockan halv åtta var det dags för det vi alla väntat på, festen började! Håkan Hellström äntrade scenen och han var bra! Såpbubblor, Håkan-leende och underbara sånger fyllde mig och jisses vad jag skrek! Eller sjöng snarare. Så bra som man nu sjunger i ett hav av människor, exalterat hoppandes upp och ner. Han studsade omkring där på scenen, men nog såg han lite sliten ut? Drömmen är alltid bättre än verkligheten som man brukar säga. Förresten, var det bara som jag inbillade mig, eller sjöng gossen bra? Det lät likadant som på skivan "Känn ingen sorg för mig Göteborg", om inte bättre. En sann artist är den som skriver själv, gärna med något viktigt budskap inbakat, och som kan sjunga, live. Och det kan han. Så släng dig i väggen om du inte håller med. Jag bryr mig inte. Men alltså... är vi inte lite trötta på den där sjömanskostymen?

Bättre än bäst
Nästa man till rakning var Ola Salo och hans underbara the Ark. Gång på gång inbillade jag mig att jag fick ögonkontakt med Martin (på gitarr). Håkan var alltså redan glömd och begraven. De var jättebra! Jag har absolut inget att klaga på, av kvällens tre attraktioner var the Ark de klara vinnarna. Vad vi hoppade! Vad vi sjöng! Och Ola var ju bara så snygg. Klart man blir glad när han slänger av sig överdelen på den snygga utstyrseln de hade på sig. Hur den såg ut? Jo, lite konungaaktig av jeans och guld. De bytte förresten sedan till nitar och läder, på några mirakulösa sekunder. Vi undrar än idag, hur hann ni? Jaja, mellansnacket var guld värt, om att kissa på katter och om att vara sig själv. För att inte glömma Olas kalsonger, vackert röda. Dem hade han lånat av Peter Jöback. De lyckades även få med oss i en medryckande allsång "Let your body decide where you want to go, high or low, fast or slow". Jag tror att alla, precis alla klämde i för kung och fosterland.

Alla gillar string
Det var inte bara the Ark som bjöd på allsång, även Magnus Uggla drog sitt strå till stacken. "Om ni hade sagt till mig för tio år sedan att jag skulle vara med i "Allsång på Skansen", då hade jag nog dött. Men nu har jag varit med och vet ni vad som var det värsta? Att jag tyckte om det. Jag tyckte det var roligt!" Dessutom så bjöd han på en massa gamla godingar, vilket jag tyckte var fruktansvärt bra, Magnus Uggla var bättre förr. "Varning på stan", "Sommartid", "Johnny the Rucker" (ett måste, den är skitbra), "Vittring" och "Centrumhets" var det, om jag inte minns fel förstås. Det var väldigt varmt, både hos publiken och uppe hos artisterna. Men det var bara Uggla som föreslog att vi skulle ha lite mass-stripping och kasta upp våra stringtrosor på scenen. Noppriga Konsumtrosor dög inte. Tusan också.

Upprörande
Tidigare hade vi nästan knuffats och skuffats längre fram, mot scenen, men nu kom alla biffiga killar och skulle stå precis framför oss. Vi hamnade allt längre och längre bak. Inte för att vi är särskilt korta, men vi såg ingenting pågrund av dessa jättelika skitungar. Till undantagen hörde fem unga gentlemän som vänligt frågandes och kramandes iklädda svarta, krulliga peruker och solglasögon banade sig fram i trängseln. Så alla söta små mini-ugglor som läser detta, tack, och alla som tar sig fram genom att trampa på tår och slå folk i magen, EAT SHIT! Man blir lessen ju...

Magnus Uggla var sista numret och vi var, minst sagt, utmattade. Törsten och tröttheten gick inte längre att ignorera så vi tvingades till slut att bege oss ut till friheten där vi kunde andas, inhandla drickor och T-shirts. Magnus avslutade storstilat med ett regn av guld över den närmsta publiken och som om det inte vore nog slutade konserten med att Håkan, the Ark och Uggla tillsammans körde ett litet potpurri av varandras låtar. Kvällen var till ända. Men först lyckades jag sno en affisch från ett plakat. Det gick bara sönder liiitegrann. God natt och sov gott, det kan jag säga att jag i alla fall gjorde. Den natten. Natten då allting hände...

Vad sägs om liten egenhanda tagna kort från konserten? Dä ä ba å klecka vettja!