Ett av världens största band, the Beatles, började som så många andra grupper med några vänner som tyckte om att lira musik tillsammans. Gruppens självklara ledare, John Lennon, startade 1957 ett skiffleband ”The Quarry men”. Det var något som var förfärligt populärt bland Liverpools ungdomar, att spela skiffle i en grupp.

Vad är då skiffle? Det var en slags bluesrock som använde tvättbrädor och andra primitiva instrument. Nästan vem som helst kunde vara med, bara att låna morsans tvättbräda liksom.

Medlemmarna kom och gick i Lennons band, ändrades ofta gjorde likaså namnet. Tillslut var det John och hans gode vän Stuart Sutcliffe som kom på det slutgiltiga namnet. En stor inspirationskälla var Buddy Holly & the Crickets (cricket= en sport och det engelska namnet på "syrsa"). Då blev det the Beatles (Beetels= skalbaggar, beat=en musikstil). Så the Beatles är egentligen bara en liten ordlek som John och Stu lekte fram.

Apropå Stuart Sucliffe, han var också en av medlemmarna i the Beatles. Han spelade bas och sjöng även en del, även om det kanske inte var så uppskattat, han hade helt enkelt ingen sångröst. Stu hoppade dock av bandet för att ägna sig åt sina konststudier, men en liten sak kom emellan. Han dog.

1960 var det bråkstaken John Lennon, charmtrollet Paul McCartney, oskulden George Harrison, konstnären Stuart Sutcliffe och den tystlåtne trummisen Pete Best som åkte till Tyskland för att spela på lite klubbar i Reeperbahn, ett känt nöjesdistrikt i Hamburg. Deras urusle manager hade lovat dem guld och gröna skogar, men det var så långt från sanningen man kunde komma. Lönen var så gott som obefintlig, men ändå skickade John hem pengar till sin flickvän Cynthia. De spelade länge och sov dåligt om nätterna, men det kunde iochförsig komma sig av att de hade gott om kvinnliga beundrare och likaså gott om uppiggande små piller.

Det var här i Hamburg de blev av med Stuart Sutcliffe, han träffade en tysk flicka och blev kär. Hennes namn var Astrid och hon kunde ingen engelska. Och han ingen tyska. Så den första tiden fick de kommunicera via lexikon och uppslagsböcker. Han stannade i varje fall kvar hos sin Astrid, de förlovade sig och han fick inte annat än lovord vid konstskolan.

Men allt skulle få ett hastigt slut då Stus huvudvärk bara blev värre och värre. En vacker dag kollapsade han totalt och på väg till sjukhuset dog han, i Astrids armar. Det var en hjärnblödning och den unge konstnären avled, endast 22 år gammal.

Detta blev ett hårt slag för John, Stu var ju hans bäste vän. Samma dag som Stuart dog så kom the Beatles flygandes till Hamburg för att spela och för att träffa sin gamle vän. Astrid mötte dem på flygplatsen.
”Stu är död, John” sa hon och John skrattade. Så stor var hans sorg och nästan ännu större, var chocken.

Det var i Hamburg, under de många och långa uppträdandena på TopTen-club och Kaiserkeller som the Beatles blev riktigt bra på att uppträda live, och det var nog deras fantastiska utstrålning på scen som gjorde dem till de legender de är idag. Men under den tid som kom att kallas "the Beatlemania" var deras framträdanden inget annat än ett stort skämt. Flickor i tusental skrek sig hesa och det var stört omöjligt att höra ett ljud från själva Beatles. "Vi kunde lika gärna ställa upp vaxdockor på scen" som John en gång sa.

De besökte Hamburg tre gånger, efter den andra fick de en ny manager, han hette Brian Epstein och ägde en skivaffär i Liverpool. En efter en kom det ungdomar och frågade efter "My Bonnie" en skiva där the Beatles var kompgrupp till en annan artist. Han hade inte skivan, men blev nyfiken på vilka de där Beatles var. Det ena ledde till det andra, Brian blev deras manager och efter mycket hårt arbete från hans sida så hade the Beatles ett skivkontrakt.

I slutet av 1962 släppte de sin första singel, "Love me do". Den nådde plats 16 på den engelska hitlistan, Pete Best var utbytt mot Ringo Starr och genombrottet kom allt närmare. Det var med singel nummer 2 som de slog igenom. Låten hette "Please please me" och var precis som "Love me do" skriven av den nu legendariska låtskivarduon Lennon/McCartney.

De gjorde något som få lyckats med, att förändra sig och behålla sin plats på toppen. När de först slog igenom avfärdade många dem som en "one-hit-wonder", men så fel de fick! Succé efter succé och när den så tidstypiska 60-tals rocken inte längre var på modet började de spela lite tuffare eller flummigare musik, inspirerat av Indien.

Vilka var då de fyra grabbarna som fram till the Beatles upplösning 1970 gav oss all denna underbara musik?

George Harrison
Han föddes 25 februari 1943 och var den yngste medlemmen i the Beatles. Tystlåten kunde han också vara, särskilt i början då John tyckte att det var lite mesigt med en sådan liten kille i hans tuffa grupp.

Han har varit gift två gånger och har en son vid namn Dhani (uttalas "Danny"). Sin första fru, Patricia Ann Boyd mötte han under inspelningarna av Beatlesfilmen "A hard day's night", men de skildes som vänner när Eric Clapton och Patty, som hon kallas, blivit kära. De är gifta nu för tiden och George själv är sedan slutet av 70-talet lyckligt gift med Olivia Trinidad Arias, men det var för bara ett litet tag sedan nära att lyckan fick ett abrupt slut. En man bröt sig nämligen in i parets hem beväpnad med en kniv och en ofantlig lust att ha ihjäl sin stora idol. Som tur var lyckades de tillsammans brotta ner honom, men inte utan skador. George blev stucken i magen och fick bl.a. en lunga punkterad. Det var främst Olivia som stack ut hakan och slogs för sitt och sin makes liv, George själv blev så skraj att han ropade "Hare Krishna, Hare Krishna" åt mannen.

George är för övrigt mycket intresserad av österländernas filosofi och speciellt av den hinduiske guden Krishna. Numera producerar han filmer och skriver filmmusik. Kommersiellt sett är han den av beatlarna som lyckats bäst med sin solokarriär, även om det är hela tretton år sedan hans bejublade album "Cloud Nine" kom ut och fansen hungrar efter mer!

Ringo Starr
Richard Starkey (som han heter på riktigt), född 7/7 1940, tog Pete Bests plats strax innan the Beatles genombrott. Han hade länge spelat med andra band och t.o.m. tagit sig ett artistnamn.

Gift har han varit två gånger och med sin senaste fru, en gammal bond-brud, har han två barn. Han lärde sig att spela trummor alldeles själv, utan lärare, så han är verkligen en naturbegåvning. Numera brukar han turnera runt med det egna bandet "Ringo Starr's All Starrs".

"We were all supposed to be something different. Paul was the face, I was the smart one, George with all his mysticism, was the spirit, and Ringo was the heart. I certainly don't have any hard feelings about him, never had a reason to." (John Lennon: Dakota Days av John Green)
 
 

Paul McCartney
18 juni 1942 föddes en bilvande världsstjärna i den engelska staden Liverpool. En av världens rikaste män han också lyckats bli, Paul McCartney. Som om det inte vore nog har han t.o.m. blivit adlad av Englands drottning. Men allt är inte glatt i Paul McCartneys liv, hans mor dog när han var liten och för några år sedan dog hans älskade livskamrat Linda i bröstcancer. Men sorgen blev relativt kortvarig då han redan funnit sig en ny kärlek i en mycket yngre kvinna… Tillsammans med den nu bortgångna Linda har han flera barn, varav ett gjort sig ett eget namn som duktig kläddesigner.

Sin första sång skrev han som fjortonåring och det har blivit många sedan dess. Paul har verkligen lyckats som soloartist, har släppt flera album och varit på en egen världsturné. Han nådde även stora framgångar med sitt och Lindas band Wings. I många år var han god vän med Michael Jackson, men de talar numera inte ens med varandra. Ett av skälen är att Herr Jackson hade fräckheten att köpa rättigheterna till Beatles musik för några år sedan och en av spekulanterna var Paul själv.

Han har varit vegetarian sedan 70-talet och är ännu en av de allra största artisterna i världen. För något år sedan kom albumet "Flamming pie" som blev en storsäljare världen över.

John Lennon
Den nionde oktober 1940 föddes ett gossebarn i Liverpool, John var hans namn. Han skulle komma att bli en av världens mest berömda män och en hel jord kom att sörja hans alltför tidiga död. Han hade tidigt stora planer. Musiken var hans liv och läxläsningen prioriterades inte alltför mycket.

Han mamma hette Julia och hans pappa sjömannen, Alfred. John växte upp med sin moster Mimi och hennes man för Julia var inte riktigt kapabel att ta hand om sin son. Hon var ung och skild från sin suput till man. Mimi hade ett ordnat hem att erbjuda John och så fick det bli. Men John älskade sin mamma, det var hon som lärde honom att spela gitarr. Så därför blev självklart sorgen stor när Julia blev påkörd av en bil och John kunde anse sig föräldralös. Han hade aldrig någon ordentlig kontakt med Alfred, utan såg Mimis man George som en sorts fadersfigur.

John hade en speciell sorts humor, ofta väldigt svart och elak, eller vad sägs om det här: "Ringo var inte ens den bästa trummisen i the Beatles..." *hihi* Det var John som sade dessa oförglömliga ord på en konsert med mycket betydelsefulla och förmögna människor på: "For the last number I'll ask you all for a little help; will the people in the cheaper seats clap your hands? And the rest of you if you'll just rattle your jewellery" Sedan följde "Twist and shout". Tilläggas bör att John från början tänkte säga "...just rattle you fucking jewellery", men det lyckades gruppens manager Brian Epstein hindra.

På tal om Eppy så var John många gånger inte alltför vänlig mot honom. Brian Epstein, mannen som fört the Beatles till alla framgångar, var nämligen homosexuell och visade ibland sin beundran för John lite för tydligt. John Lennon å sin sida var helt säker på att han var hetero och var det någon som antydde något annat så åkte han på en propp!

Sin första fru Cynthia träffade han på en konstskola hemma i Liverpool. Han var en bråkig kille, omtyckt av alla flickorna. Hon var lite blyg och mycket präktig, men det dröjde inte länge förrän de var ett par. John var förstås konstant otrogen, men han var mycket noga med att hans kära Cynthia inte skulle få veta något. Men så hände det som inte fick hända. Cynthia blev med barn. Då fanns det bara en sak att göra, John friade och plötsligt var han gift. Sonen fick namnet Julian efter Johns mamma Julia. Så följe år av sex, drugs and rock ’n’ roll. Men både äktenskap och Beatles fick ett slut när John träffade Yoko Ono. De möttes på en konstutställning och ljuv musik uppstod. The Beatles splittrades och John skilde sig från Cynthia.

Många skyller allt på Yoko, att det var hennes fel att Beatles gick skilda vägar. Vilket det faktiskt till en del är, hon skulle alltid vara med John, vart han än gick. T.o.m. när the Beatles skulle spela in sina låtar skulle hon sitta där i studion, bredvid John och bestämma allting. Men de hade nog inte hållit ihop länge till i vilket fall, de grälade och sågs aldrig.

Allt har sin ände, även sådant som inspirerat tusentals människor till att spela musik. 1970 upplöstes de efter flera års slitningar inom bandet. En del av musikhistorien dog, men deras musik lever än. De är nu åter högaktuella med ”1”, ett samlingsalbum bestående av alla deras singlar som nått plats nummer ett på hitlistorna runt om i världen.

BONUS! Stuart Sutcliffe
Stuart "Stu" Sutcliffe var geniet som kunde blivit riktigt stor. Det blev han nu inte, döden hann före.  Istället blev han berömd för sina bekantskapers skull. Stu var nämligen John Lennons bästaste bästa vän. De två möttes på konstskolan i Liverpool. Lennon var bråkstaken som tyckte att konst bara var skit, Stuart var hans raka motsats, ambitiös och talangfull. John Lennon levde för musiken och när Stu fick sin första tavla såld övertalade John honom att köpa en gitarr för pengarna och så var Stuart Sutcliffe en del av the Beatles.

John och Stu älskade varandra väldigt mycket även om John hade konstiga sätt att visa det på. Han missade aldrig ett tillfälle att hacka på Stu och vid flera tillfällen mobbade the Beatles rentav sin nyaste medlem.
" Vi var hemska. Vi kunde säga åt honom att han inte fick äta vid samma bord som vi andra, att sticka iväg. Och han stack iväg." (John Lennon i boken "Den sanna storyn om Beatles" av Hunter Davies). En annan gång så skulle bandet sova på ett hotell som natten innan haft besök av en varitéföreställning och dess medlemmar, varav en var dvärgväxt. De tog reda på vilken säng dvärgen haft och sa att där fick han sova, för själva tänkte de inte göra det. Och så blev det. Men det var inte alltid så här, de båda vännerna (som delade en fallfärdig lägenhet) kunde sitta uppe hela nätterna och tala om livet.

1960 åkte the Beatles iväg till Hamburg i Tyskland för att spela på olika klubbar. Det var här Stu mötte sitt livs kärlek. Hennes namn var Astrid Kircherr och hon hade redan en pojkvän, Klaus. Ingen av dem kunde den andres språk, men sådana bagateller brydde de sig inte om. Två månader efter deras första möte var Stu och Astrid förlovade.

När beatlarna 1961 återkom till Hamburg var det för alltid för Stuarts del. Han var egentligen inget vidare på att spela bas, han stod så gott som alltid med ryggen vänd mot publiken för att det inte skulle synas hur dåligt han spelade! Stu Sutcliffe hoppade alltså av the Beatles, bandet som skulle komma att bli världsberömda.

Nåväl, unge herr Sutcliffe flyttade in hos Astrid och hennes mamma. Han började åter studera konst och skrev oändligt långa brev till John. Men i april 1962 tog det slut, Stu hade länge haft mycket ont i huvudet och blivit tvungen att hålla sig hemma. Han fick raseriutbrott pga smärtan och en dag kollapsade han. Stuart Sutcliffe dog i Astrids armar, i ambulansen, påväg till sjukhuset.

"Han hade levat så mycket på så kort tid. Varenda sekund av sitt liv gjorde han någonting. Han såg tio gånger mer än andra, han fantasi var fantastisk. Hans död var tragisk, han kunde uträttat så mycket" (Klaus Voorman i samma bok som ovan)

Stuart Sutcliffe född 23 juni 1940 dog 10 april 1963 av en hjärnblödning. Hans målningar har sedan dess vunnit ära och berömmelse. Likaså har the Beatles. Hans korta liv har blivit film och Astrid, hon har aldrig glömt honom.