För Lina fanns det ingen annan. Knut. När han kom som ny, ung Solärare till hennes skola var det kärlek vid första ögonkastet.
”Lina, du är galen! Du fattar väl att han inte gillar dig! Jag har förresten hört att han har en flickvän.”
”Skitprat, du vet ingenting om vår kärlek!”
”Försöker du lura i oss att det finns något att veta alls?”
”Ja, kanske det…”, sa Lina i en ton som hon hoppades lovade mycket. Hennes kompisar var helt omöjliga, de verkade nästan tycka att hon var jobbig.
”Knut, du måste hjälpa mig. Jag förstår inte, började 1: a världskriget med att en sorts hertig sköts ihjäl?”
”Ja, det satte igång allt”, sa Knut med sin mörka röst när han böjde sig ned över Lina och förklarade betydelsen av ärkehertig Frans Ferdinands död. Lina njöt i fulla drag och tryckte sig nästan omärkligt närmare honom.
”Lina, du lyssnar ju inte”, sa han förebrående och såg på henne med sårad blick.
”Det gör jag visst!” utbrast Lina förtvivlat bara för att se Knut sucka uppgivet och gå vidare till Erik och Tom som bråkade värre än vanligt.
”Det där gick ju så bra”, viskade Sara skadeglatt.
”När ska du sätta in dödstöten då?” frågade My med ett leende.
”Lägg av!” skrek Lina och ställde sig hastigt upp så att stolen for i golvet med ett brak. Utan att se sig om stegade hon argt ut ur klassrummet. Hon skulle minsann visa dem! Skolavslutningen… Ja, då skulle My få se på en dödsstöt som hette duga!

”Den blomstertid nu kommer, med lust och fägring stor…”
Flaggorna vajade i vinden och Linas stora dag var inne. Dagen då hon slutade nian hoppades hon skulle bli den bästa någonsin. Lina såg på Knut i smyg, så stilig han var! Hans bruna hår var vattenkammat och den ljusa kostymen välstruken. Ibland fick hon för sig att han tittade tillbaka, såg på henne med sina isblå ögon. När det blev dags att ta avsked av lärarna kramade hon Knut länge och väl. Han luktade gott och där i hans famn var Lina trygg, så trygg.

Senare på kvällen efter både en och två starköl var Lina oövervinnelig! Sara och My, som inte heller var helt stadiga på benen, gjorde sitt bästa för att stödja henne.
”Lina, schpring inte schå, du kan ju trilla!” ropade Sara upprört när Lina plötsligt slet sig från dem och började springa längs trottoarkanten.
”Akta schå det inte kommer någon och schör på dig!”, mumlade My och ramlade in i famnen på en vilt främmande kille som stod i vägen.
”Hej, trevligt att träffasch!” Sara å sin sida hade tagit av sig sandalerna för att kunna vingla efter Lina snabbare, men innan hon visste ordet av hade hon trampat på en vass sten och det brann som eld i foten. Hon satte sig ned på gatan i sin vita klänning och grät smärtans och fyllans tårar.

Under tiden sprang Lina till det villaområde där Knut bodde. Hon visste att det lilla gula huset med en stege lutad mot framsidan var hans. Lina tog ett ostadigt steg över det vitmålade staketet och ranglade fram mot dörren. Hon tryckte darrande pekfingret mot ringklockan och hoppade skrämt till när dörren öppnades och hon blickade in i två mörkbruna ögon.
”Hej?” sa kvinnan och såg frågande på den ostadiga tonåringen ute på trappan.
”Var är Knut?” fräste Lina.
”Han är här inne, men jag tror int…” Lina knuffade hårdhänt undan kvinnan och trängde sig in i hallen. Genom att snubbla över skor och stolar som stod på precis fel ställen nådde hon köket där Knut satt med ett glas vin i handen.
”Ålschling, vem var den där fula tjejen som öppnade?”  Häpen, med en röst som darrade av ilska, sa Knut;
”Vad tror du att du håller på med, Lina? Gå hem och sov ruset av dig.”
”Men Knut…”, Lina gick försiktigt fram till Knut och satte sig på huk framför honom. ”Jag älschkar ju dig. Schötnos.” Hon böjde sig framåt som för att motta en kyss, men Knut bara skrattade. Arg och förvånad tände Lina en cigarett för att lugna sig, det brukade alltid hjälpa.
”Du är för rolig, Lina. Seså, gå nu innan min Pia kommer.”
”Fan ta dig”, väste Lina och rusade ut ur rummet. Sitt brustna hjärta lämnade hon blödande kvar på golvet. Hon sprang ut och lutade sig sedan flämtande mot husväggen med cigaretten i hand. Allt, precis allt, hade gått fel. Hämndlysten slängde hon ifrån sig ciggen på gräset och gick in mot centrum. Här skulle festas!

Lina hittade till slut My, som hade fullt upp med sin nya kille, och Sara som hoppade på en fot. Festen varade hela natten och Lina kände sig ganska nöjd med sig själv. Knut skulle hon snart glömma.

I andra sidan av staden stod ett hus i lågor. Skriken. Skriken hörs än idag.