Vill ni ha en recension av Per Nilssons senast utkomna bok "Lilla livet, lilla döden", en bok som han själv kallat djup och konstig och vilken han inte vet om han skall kalla ungdomsbok eller vuxenroman?

Det får ni inte. Men något annat.

Tankar.

- Vackert
- Underbat, njutningsbart språk
- Sorgligt att ”jag” måste dricka för att klara av sin längtan. Sorgligt att det är då han talar.
- Vem är ”jag” egentligen? Först fick jag intrycket att han var ”gammal”. Nu är han ung, naiv och ja… sexuellt oerfaren rentav.
- Filosof
- Efterbliven?
- Någon som inte riktigt hunnit med, men varit glad ändå.
- Ingen mor, ingen far, ingen mormor, ingen faster… HM
- Öhö? Molly Bloom. Leopold? Kolla upp.
- Citat: ”Det är äckligt. Mer slem kan jag inte tåla.”
- ”Det som inte har namn finns inte. Att ha ett namn betyder: du är inte ensam. Den som är ensam finns inte.”
- Nej, ung är han inte. Snarare väldigt gammal och klok, vis på ett jordnära sätt. Eller så är han så smart att han blir dum.
- Ungdoms- eller vuxenroman? Handlar om en äldre man och hans liv. Han blir styv när han tänker på meterologer och har liten sexuell erfarenhet. Sådana personer är inte huvudpersoner i en ungdomsbok.
- Boken ifrågasätter och filosoferar, men på vilket plan? Barn, ungdom eller vuxen? Finns det överhuvudtaget någon gräns?
- Utsidan är en typisk ungdomsboks framsida, absolut ingen roman. Fastän att den är estetiskt tilltalande.
- JANNE är hans namn! Det var på tiden.
- Fem knackningar! Hur kunde han veta att han skulle få fem besök på en ynka dag? Är han… magisk på något sätt?
Språket– Ungdomsbok
Ämnet, frågorna – vuxenbok
- Hans kärlek till Liv är endast vacker. Inte sexuell. Åtminstone inte vad läsaren får erfara, det är möjligt att andra sanningar döljs under ytan.
- Man vet inte vad boken handlar om –egentligen- förrän den är slut. Kanske tror man sig veta, kanske ändrar man bild flera gånger under vägen, men hur man än tror så tror jag att man tror ”fel”. Om det nu ens finns något som ”rätt” och ”fel”.