Hon såg sig fundersamt omkring
Det kändes inte rätt
Var hade hon hamnat?
Hon trodde att platsen kallades förtvivlan
Hjärtat låg brustet vid hennes fötter
Och tårarna hade för länge sedan torkat ut
Hon tänkte bittert att det var hans fel
Allt hon gjorde, allt som fanns
Påminde om honom
Egentligen fanns det ingen utväg
Egentligen var allt så självklart
Hon suckade djupt och plockade upp rakbladet
Nu kan du inte plåga mig mer
Sa hon till tysnaden
Hon log och satte bladet mot en skälvande handled