Jag vaknade ur min välbehövliga pensionärssömn kl 07.37 på onsdagsmorgonen.
Men till skillnad från vanliga morgonar vände jag
mig inte om och somnade om utan satt och tänkte på hur jag skulle bli av med det
evinnerliga bilbullret som varje morgon störde
mig i min skönhetssömn. Jag beslöt mig för att skriva en insändare till
Viby-Nytt och upplysa allmänheten om detta utbredda
problem. Men först behövde jag gå ut och köpa min lunch. Så jag gick ut helt
ovetande om vilka faror som kunde vänta mig på
vägen till den konsumbutik, där jag brukar handla mina lunchvaror. Jag
skulle bara gå över vägen för att plocka upp en pant-
burk som någon slarvig ungdom hade slängt ifrån sig. Då hörde jag ett
väldigt brölande, jag tittade upp och fick se en enormt
stor långtradare med glass, till den dåliga glassbutiken längre ner på gatan,
köra emot mig med vansinnig hastighet. Jag
riskerade att bryta benen av mig när jag tog ett skrämt skutt tillbaka till
trottoaren där jag tidigare hade stått. Chauffören
visade ingen som helst hänsyn till mig utan ställde sig bara på
signalhornet och brölade ytterligare en gång. Inte nog med
det, utan när långtradaren passerade så vällde ett moln med dödliga avgaser
ner över mig. Det fanns ingenstans att ta vägen
utan det var bara att hålla andan så gott det nu gick. Upprörd försökte jag
ännu en gång nå över gatan till den där
pantburken men förgäves. Det kom en moped farande och höll på att köra över
mig. Han väjde endast en meter ifrån och inte
bad han om ursäkt heller, utan han bara skrek något onämnbart och körde
vidare. Jag ägnade inte längre en tanke åt
pantburken, utan försökte bara komma tillbaka till trottoaren och till min
lilla konsumbutik. Men då hade det naturligtvis
bildats trafikstockning runt mig. Unga arga män hängde ut genom fönstren
på bilarna och skrek åt mig. Det gjorde mig
naturligtvis mycket upprörd så jag smällde till kylaren på den närmsta bilen
med min käpp och gick upp på trottoaren. På vägen
till min konsumbutik fick mina öron ut stå med en förfärlig kakofoni av olika
motorljud och tutor samt arga röster. Inte nog
med det utan även livsfarliga avgaser i mängder. Jag fick så äntligen min
lunchkorv och kunde gå hem till min fina
lägenhet. Där skrev jag ihop en korrekt, objektiv, realistisk, trolig,
upprörande, faktaspäckad, och konsekvent insändare.

Kväll 15/12

Idag har varit en mycket givande dag, medlemmar ur Parti A, föräldraföreningen m.m.
hade en sansad och fin debatt om hur vi
skulle råda bukt på det evinnerliga bilåkandet. Magnus, medlem i föräldraföreningen, kom på en lysande idé om fartminskning
och parti A lovade att skriva en motion till kommunalfullmäktige om vårt
gemensamma problem. Jag har även blivit intervjuad av
tidningen Viby Allehanda som står nära knutet med parti A. Jag hoppas att de
skriver en målande artikel om de stora problem
som vi pensionärer stöter på varje dag Det är ju viktigt för allmänheten
att se hur dåligt vi blir behandlade av det
kommunala systemet så vi kanske kan få våra pensioner höjda någon gång.

Kväll 16/12

Allt gick som det skulle, vi fick i genom vårt förslag om att något skulle
göras åt de livsfarliga vägarna. Med knapp marioritet
som dock ökade något när talmannen så vist (fjäsk) förklarade att det inte
bara behövde gälla fartsänkning.
Efteråt gick vi och drack kaffe hemma hos Beda och jag tyckte nästan att
trafiken hade minskat något.