Utopia – dröm eller verklighet?

 Louise Larsson
 NS3e
 Handledare: Christer Fäldt

Ållebergsgymnasiet
Samhällsvetenskapliga programmet
Filosofi A
Vårterminen 2004

Frågeställningar:
-  Hur pass allvarligt menade är tankarna som förs fram i Utopia?
-  Jämför Mores samhällsideal med några andra filosofers. Vad skiljer dem åt? Vad är gemensamt? Hur ska ett land styras?
-  Är Utopia kommunistiskt?
-  Är Utopia verkligen en utopi, är den genomförbar i realiteten?

Inledning
Hur ser din ideala bild av tillvaron ut? Jag vet hur min ser ut och i och med det blev jag intresserad av Utopia av Thomas More. Jag fascinerades av att mitt ideala samhälle målades upp redan för femhundra år sedan. Jag har fortfarande inte sett det realiserat i verkligheten. Thomas More beskriver med sitt Utopia en för många kommunistisk tillvaro. Det lustiga är att termen ’kommunist’ inte var myntad 1516 när skriften kom ut. Thomas More var istället en humanistisk kristen och utgick ifrån sina ideal när han skrev boken. Eller gjorde han? Detta var också något som lockade mig, tvetydigheten och möjligheten att han skrivit boken som ett skämt.

Därför var det inte svårt att välja när vi skulle arbeta med valfritt filosofiskt ämne. Jag valde Thomas Mores utopi och ställde mig frågan: är den möjlig?

Landet ingenstans – ett skämt?
1516 kom Utopia ut. Den handlar om upptäcksresanden Rafael Hythlodaeus. Han har sett sig omkring i världen och den bästa av världar han besökt var ön Utopia. Det är om denna han berättar. Skriften författades av Thomas More, lordkansler av England under Henrik VIII.  Henrik kom sedermera att bli känd av eftervärlden som killen som gjorde sig till överhuvud över Englands form av anglikanska kristendom. Utopia, var betydelse inte är omstridd men tolkad på lite olika sätt, är en ordlek skapad av Thomas More själv. Han satte samman två grekiska ord med betydelserna ”god plats” och ”ingenstans” och resultatet blev ”landet ingenstans”.

Varför ”landet ingenstans”? Detta har analytiker tolkat mycket olika genom tiderna. De oftast förekommande teorierna är tu:
-  Thomas More skrev boken som ett avancerat skämt och står inte alls för de faktiska reformförslag som boken innebär.
-  Thomas More skrev boken om sin dröm. En dröm som han insåg vara orealistisk
och därför gav han den namnet efter en plats som inte finns och aldrig kommer
att finnas.

Sanningen är, enligt de flesta tolkare, en blandning av båda teorierna. Thomas More levde i ett samhälle där kritik mot både kyrka och stat inte sågs med oblida ögon. Därför behövde kritik maskeras och därför låtsades han att hans åsikter inte var allvarligt menade. Men å andra sidan så ansågs Thomas More av sina vänner vara en skämtare. Inte ens de kunde ibland skilja allvar från vits. Skeptikern Lukianos från Syrien var dessutom en inspirationskälla för Thomas More och denne Lukianos är främst känd som en riktigt frän satiriker vars Vera Historia (’en sann historia’) är föregångare till Utopias reseberättelse. Detta med skillnaden att Vera Historia är en uppenbar drift med liknande fantasifulla och fantastiska berättelser. Den är allt annat än sann.

Därtill ska man ta med i beräkningarna att Thomas More var en väldigt religiös man. Han ville som ung dra sig tillbaka till munklivet, men hindrades av en far som hade mer profana planer för sin son. I och med att vi vet att han var religiös kommer ytterligare två aspekter in:
-  Thomas More kan inte ha menat allvar med Utopia. I denna förekommer saker som en kristen under början av 1500-talet inte skulle ha ställt upp på: I Utopia rådde religionsfrihet och självmord begångna av äldre och sjuka uppmuntrades. Dessutom var de allra flesta invånarna i Utopia hedningar, men klarade sig utmärkt och levde i välmåga. Detta utan en gud.
-  Thomas More såg Utopia som ett utmärkt förkristet samhälle. Det baserades på många humanistiska och även kristna grunder, dock utan att de kallades kristna. Vissa hävdar att Thomas More med detta ville mana Englands befolkning till eftertanke och blygd: Om dessa hedningar klarar att leva så rätt utan vår kristne gud, vilken potential och vilka krav kan vi då själva inte ställa på vårt eget samhälle? Det verkliga och kristna samhället borde med sådan logik och resonemang vara ännu bättre.

Ytterligare ett exempel på skämtsamheten är namnet på bokens huvudperson: Rafael Hythlodaeus. Efternamnet är en sammansmältning av två grekiska ord och betyder ungefär ”expert på struntprat”. Jag tror inte att Thomas More ansåg det Rafael Hythlodaeus sa var struntprat, däremot kunde det vara säkrast att andra trodde det. Vissa tolkare av Utopia tror att visst av det som skrivs i boken är avsett som skämt och att annat har djupare mening. Anledningen till den ibland skämtsamma tonen kan ha sin förklaring i Mores polare Erasmus. Erasmus skrev en bok kallad Dårskapens lov där han för fram en teori om att folk ofta uppfattar saker och ting på ett upp- och nedvänt sätt, vishet blir till dårskap och omvänt. Därför torde en god retoriker föra fram ett dåraktigt budskap och således nå fram till mottagaren med ett klokt [budskap].

Det utopiska samhället
Thomas Mores alterego Thomas More [!] vill att den gode Rafael Hythlodaeus ska ta tjänst hos en härskare, för att där implementera sina idéer om hur ett rike bör skötas. Detta förslag skjuter Rafael med kraft ifrån sig. Thomas More påpekar för Rafael att ”om nu din älsklingsförfattare Platon anser att staterna endast kan bli lyckliga om antingen filosoferna blir kungar eller kungarna blir filosofer, hur långt bort ligger då inte lyckan, om filosoferna inte ens nedlåter sig att ge kungarna goda råd?”. Rafael kontrar med att påpeka att ”om jag nu skulle komma med förslag /.../ till människor som i hela sitt liv varit inriktade på raka motsatsen, skulle jag då uträtta mer än om jag berättade sagor för döva?”

Men om Rafael inte vill råda härskare, hur vill han då ha det? Jo, han anser att det inte finns några råd att ge och att den styrande inte kan ta råd från en filosof, utan själv måste vara filosof ”från modersmjölken”. Hur ser då styret ut i Utopia? Låt oss ta en närmre titt. Vid denna närmre titt visar det sig att det inte står mycket om hur utopernas furste är till sinnet. Det enda som kan urskiljas är att han måste hålla sig väl med folket, då han kan avsättas och är avhängig av vad vi närmast skulle kalla sina riksdagsledamöter.

På Utopia råder religionsfrihet och kvinnor arbetar inte bara i hemmet utan har också utbildning och yrken, något som var ovanligt på 1500-talet. Folkets kläder beskrivs som vackra och bekväma, men är likadana för alla invånare, endast skifande beroende på kön. För att få resa någonstans måste resenären inneha tillstånd från fursten. Detta tillstånd är lätt att få, men att färdas utan tillstånd ger stränga straff. Det finns inte så många lagar i Utopia då folket anses så väluppfostrat och välstyrt att det inte behövs. Någon privategendom existerar inte heller.

Det sägs att Utopia användes som lärobok i det gamla Sovjet och mycket i Utopia minner om Sovjets samhällsskick. Allting är planerat in i minsta detalj, gator, familjer, byggnader och jordbruk. Att bruka jorden anses som det högsta och alla invånare har obligatorisk jordbrukstjänst på två år.

I ”Drömmen om det lyckliga landet”, kapitel 72 i Världsberömda böcker nämns något intressant. Där beskrivs berättartekniken i Utopia, att Thomas More lånat från Platons dialoger vad gäller uppbyggnad av berättelsen. Vidare redogörs för vem huvudpersonen i boken är och vad han varit med om. Hela boken är alltså uppbyggd av en enda lång dialog, Rafael berättar och den han berättar för frågar och ifrågasätter.I förbifarten konstateras att Rafael vistades fyra år på ön Utopia ”för att så småningom återvända hem igen för att berätta om den fulländade staten”. Det han berättar och de jämförelser som görs med engelsmännen och deras styrelseskick är inte till Englands fördel.

Mary Bradford Whiting citeras i ”Drömmen om det lyckliga landet” och hon förundras över att alla de framsteg vi gjort – fång- och äldrevård, obligatorisk skolgång, reglerad arbetstid och religiös acceptans – tagit såpass lång tid när de i Thomas Mores Utopia var realitet så tidigt som 1516.

Professor R.W. Chambers citeras i Sankt Thomas More av Py Sörman och säger att det är märkligt att Utopia, med sin bokstavliga innebörd, realiserats i så hög utsträckning.

Platon
I skriften Staten skriver Platon om idealstaten. Han anser att en god stat skapas av godhet, men att godhet endast finns i en god stat. Nyckeln till detta är verklig kunskap. Detta når man genom erinring av idévärlden, tingens verkliga varande. En ledare och således filosof som uppnått denna kunskap är också en god ledare.

I Platons idé om samhället så fostrades barnen skilda från sina föräldrar av staten. Hans idealstat styrdes av fria män, väktare, som uppnått en ålder av minst 50 år och sedan valts till styre. Denna elit skulle sedan styra.

Vis av sin läromästares ord och öde så förstod Platon att det som Sokrates avskytt var av ondo. Demokrati var därför ingenting för Platon. Han hade även bevittnat aristokratins och terrorns försök att styra och likaledes deras nederlag. Med ledning av detta kom han fram till att den styrande behövde vara filosof och vice versa. Han försökte få Syrakusas diktator att ta reson, men detta misslyckades likt de försök till förverkligande av kommunistiska utopier vi sett i mer modern tid.

Platon såg staten som en människa. Allting skulle likt kroppens och sinnets funktioner höra samman och fungera överlappande med varandra. Statens ledare skulle styras av förnuftet och således var hans stat en förnuftsstat, något som även Thomas More tog fasta på. Genom utbildning ser man vilka människor som platsar på vilka positioner i samhället. Det fanns tre positioner, filosofer, krigarna och yrkesmännen. Filosoferna var väktarna av staten, de som styrde. De styrande skulle då och då prövas för att säkerställa att de styrde utan maktmissbruk. För att undvika detta har två anledningar till missbruk tagits bort i det platonska samhället: ägandet och släktskapet. Ingen privat egendom tillåts väktarna och staten uppfostrar barnen. Dock fick de ofrälse leva som brukligt är. Platons resonemang kring sin idé om den ultimata staten är vackert: ”Tror du att en målare, sedan han målat en idealbild av en fullkomligt vacker människa och gjort detta på ett i allo förträffligt sätt, skulle vara en sämre målare, därför att han ej kan bevisa, att en sådan människa verkligen kan finnas?”

Machiavelli
När Thomas Mores idéer anses som utopiska så anses Niccoló Machiavellis som realistiska. Bemärk då att Thomas More var humanist och beskrev en värld som klassats som både kommunistik, liberal och kristen. Ställ detta mot att Niccoló Machiavellis ”hårda realitet” givit upphov till det sällan önskansvärda nationalistiska och fascistiska diktatorer! Är då det styret det realistiska? Fransesco Vettori, vän till Machiavelli, hävade att det endast är i teorin som man kan leka med samhället som saknar tyranniska härskarmetoder.

Slå upp ’machiavellisk’ och du finner synonymer som ’hänsynslös’, ’skupelfri’ och ’intrigant’. Gör samma sak med ’utopisk’ och betydelserna som ges är ’orealistisk’,  ’verklighetsfrämmande’ och ’ouppnåelig’.

Både Machiavelli och More hade problem på hemmaplan. I Mores England blev bönder arbetslösa till följd av omprioriteringar inom åkerbruket, kristendomen förändrades framför hans ögon och i Machiavellis av statsstater splittrade Italien så var kyrkans makt låg, sammandrabbningarna med främmande makter många och den politiska ärligheten lika med noll. Båda hade de genom egen erfarenhet lösningar på problemen, dock vitt skilda från varandra.

Machiavelli såg lösningen på Italiens problem i en stark och hänsynslös ledare som utan att sky några medel skulle ena Italiens alla statsstater. I Il principe, på svenska Fursten, beskrivs hur denna man skall vara och hur han ska gå till väga. Målet är framgång, framgång för staten, landet. Med detta i sikte är alla handlingar rättfärdigade och de moraliska betänkligheter som en privatperson kan hålla sig med gäller inte längre med rikets bästa i första rummet.

Machiavellis furste är älskad och åtlydd av befolkningen. Han dödar dem som har orsak att döda honom själv och han är barmhärtig, storsint och generös. Som synes inte enbart ond, som synes inte enbart god – dock fyller han säkert sitt syfte och tryggar riket. Mer kräver inte Machiavelli. Men märk dessa rader hämtade ur Fursten: ”/.../ säkrare att vara fruktad än älskad, om man måste vara ettdera”.

Machiavelli ansåg människorna som onda och eftersom de är det så är inte fursten skyldig dem något. Bland annat står det honom fritt att avstå ifrån att hålla sitt ord om det skulle skada honom själv. ”Alla ser det du synes vara, men få begriper vem du är”. Orden föregås av en beskrivning av hur fursten skall verka. Han ska vara mänsklig, uppriktig och gudfruktig. Men om motsatsen krävs, då ska han vara andligen beredd att kvickt skifta skepnad.

Spontana tankar: Slutsats
Någon klarhet i vad som är allvarligt menat i Utopia kommer vi förmodligen inte att få. Jag tror personligen att Thomas More förklädde ett humanistiskt och till samhället kritiskt budskap i skämtets mantel. Jag tycker dock att det verkar märkligt det genererar stor förvirring för läsaren och den som uppriktigt läser boken för att ta emot ett budskap. Jag tror att More avsiktligt skrev boken väldigt utopisk och för sin samtid orealistisk just för att få folk att omedvetet tänka till. Människor har lättare att ta till sig ett lättsamt budskap än ett tungt. Dessutom vill ingen bli skriven fakta på näsan och jag tror starkt på Erasmus omvända pedagogik.

More försökte inte genomföra idéerna som presenteras i Utopia. Detta till trots att han hade en ledande politisk position i samhället. Berodde det på att han var av samma åsikt som Rafael, att den som redan bestämt sig inte går att påverka? Thomas More når inte heller egentligen några slutsatser i sina reformförslag, konstaterar bara krasst och undviker också att visa vägen. Hur ska denna utopi åstadkommas? Det svarar inte Thomas More på, kanske hade han inget svar, kanske ville han inte svara, kanske behövs det inget.

Den utopistiska drömmen Utopia står också för något som den som är lite insatt i filosofin känner igen från Platons teorier, nämligen idévärlden. Mening: Vad är inte Utopia om inte den fulländade världen, vad är inte vår egen värld om inte blott en skugga av detta land och vem är inte Rafael om inte personen som återvänt från uppenbarelsen för att frälsa oss andra?

Platons resonemang om konstnären som målar en idealbild, men inte kan bevisa att den finns i verkligheten, väcker många tankar hos mig. Det som främst slår mig med full kraft är att jag till slut förstått teorin om idéerna. Idealbilden är verklig trots att den inte existerar i verkligheten. Därför anser jag sinnena och fantasin som viktig. Platons och Mores bilder av samhället är lika verkliga som verkligheten, kanske i ännu högre grad eftersom de endast existerar i fullkomlighet i teorin. Att stater sedan inspirerats av deras tankar och misslyckats i att fullborda dem totalt visar också på denna världens ofullkomlighet! Jag anser att perfektion är endast möjlig i idévärlden.

Innebär de få lagarna en tro på åtminstone utopernas inneboende godhet? Eller är det en godhet som uppstått genom en sträng hållning? Kanske rör det sig inte ens om godhet utan just endast om ett styre som håller folket effektivt på plats? I Utopia är stölder ovanliga då privategendommen är avskaffad. Varför stjäla av sig själv?

Läs Utopia kritiskt och att reflektera över det som framställs som fakta. Rafael berättar, han lägger inte till mycket, men ändå är det en subjektiv bild han målar upp. Läsaren måste vara medveten om detta. Ta det här med att alla ska jobba inom jordbruket en viss tid i sina liv, eller att alla familjer byter hem var tioende år. När det beskrivs i boken är det lätt att läsa och sedan läsa vidare. Men vilken frihet ger det?

Vad är då frihet? Därom tvista de lärde. Människor som tolkat Utopia häpnar över den religionsfrihet och jämlikhet som råder. Invånarna har till och med rätt till skilsmässa, detta innan reformationen. Ateister accepteras, kvinnor figurerar frekvent i arbetslivet och sex timmars arbetsdag är mer regel än undantag. Detta är en frihet. Men det finns en annan och den förnekas invånaren i Utopia. Klädedräkten är standardiserad och den som så mycket som lämnar sin hemstad utan tillstånd från fursten blir hårt straffad. Vad är det för sorts frihet? Tilläggas bör att invånarna inte verkar klaga. Men å andra sidan så får en läsare av Thomas Mores Utopia ingen närmare inblick i en utops vardag. Inte en enda civil utop namnges utan talas hela tiden om som institution, samhällsvarelse och framförallt som kollektiv.

Jag tycker att det är otäckt att Utopia anses som kommunistisk och att den faktiskt har stora likheter med vad som i vår värld alltid och utan undantag slutat som kommunistiska diktaturer. En socialist säger ofta att till exempel Sovjetunionen inte var sant kommunistisk utan ett stort misstag och en förevändning för diktatur och elitstyre. Men varför har då inga andra kommunistiska stater klarat sig bättre? Varför är då Utopia precis likadan i sitt skick? Är socialismen en så utopisk idé att den inte kan realiseras utan att medföra även Utopias mindre bra sidor?

Mary Bradford Whitings kommentar där hon ger uttryck för sin förvåning över att det tagit oss så lång till att realisera Utopias ideal är svindlande. Tanken saknar gränser, vidden är enorm. Vad har tagit oss så lång tid? Vad var så svårt att förstå? Var Thomas Mores tankegångar så absurda för femhundra år sedan att de avfärdades som ett skämt? Idag är många av dem en realitet. Finns det då något sådant som en utopi?

Svaret är ja. Utopia är fortfarande en utopi, precis som Platons och Machiavellis ideal. De försök som gjorts att förverkliga tankarna har hela tiden slutat i pannkaka. Ingen har lyckats förverkliga det ultimata samhället, oberoende på politisk eller filosofisk inriktning. Vad beror det på? Jag tror att Mores utopi är alltför naiv, människan är inte god. Jag tror att Machiavellis utopi har alltför stor tilltro till fursten som en person som verkar för statens bästa. Människor är egoister och därför kommer vi hela tiden att leva i skuggan av det som kunde varit.

Litteratur
Mouwitz, Lars, Filosofi, Gleerups förlag, 1997
Downs, Robert B., Världsberömda böcker, Larson, 1971
Sörman, Py, Sankt Thomas More, Catholica, 1983
More, Thomas, Utopia, Carmina klassiker, 1979
More, Thomas, Utopia, Norma, 2001

Karlsson, Robert . (2001-05-17). Kommunism. Mimers Brunn www.mimersbrunn.se/arbeten/844.asp http://hem.passagen.se/magnys/idelardom/special/2.htm#2.1
http://oregonstate.edu/instruct/phl302/philosophers/more.html
http://hem.passagen.se/sokrato/platonu.htm?k
http://www.new-utopia.com/
http://www.lysator.liu.se/runeberg/nfbr/0564.html
http://130.238.50.3/ilmh/Ren/hum26.htm
http://susning.nu/Dystopi
http://susning.nu/Totalit%e4r
http://susning.nu/Bok/1984
http://susning.nu/Utopi
http://www.bahnhof.se/~danne/komment.htm http://www.algonet.se/~contra/Contra013.pdf