Internet gynnar
den
riktiga loppisjakten
Svensken och besattheten av gamla grejer. Det var temat för mitt examensarbete vid journalistutbildningen i Lund. Här kan du läsa och se bilder från när jag följde med Miriam Rauthing på loppisrunda i Uddevalla.
Auktioner och loppisentusiaster samlas på internet, men det är i den verkliga världen som de riktiga fynden finns.
– Om det finns en halv servis på Tradera så backar jag nog. Det är roligare att vända och vrida på tallrikar och se vad det kan vara, säger loppisfantasten Miriam Rauthing.
Internet har en enorm betydelse för antik- och samlarintresserade svenskar runt om i landet. Auktionerna har flyttat ut på webben och samlarna kan diskutera obskyra saker på forum. Men ändå är det i det verkliga livet som de finaste fynden kan göras.
Utanför Pingstkyrkans ”biståndscenter”, second hand, i centrala Uddevalla samlas mer och mer folk. Det som först var en samling på drygt trettio personer, växer allt eftersom klockan närmar sig tio. Det är lördag och det är loppisdag.
Driver eget retroforum
I kön står Miriam Rauthing, loppisfantast och forumsägare. Hon driver internetsajten Retroforum.se där fantaster av modern design kan träffas och diskutera sina senaste fynd. Om många av de saker som hon ska komma att köpa under lördagen säger hon: ”Åh, det här kan jag lägga upp på forumet så att vi kan prata om det”.
– Forumet är min hobby. Den är något som jag har velat göra för att ha nånstans att prata om prylar. Där finns likasinnade och utrymme att fråga, svara och vara duktig om man vet något. Det går jag i gång på. Det är en syssla i sig att leta upp information om saker, säger Miriam Rauthing.
Svårare att göra fynd
Men med internet kommer inte bara likasinnade, utan också just information. Det gör det lättare för fler att handla och veta vad de köper.
– Medvetenheten har ökat stadigt. Det har gjort kan det är svårare att göra fynd av den och den formgivaren eftersom att informationen finns på internet, säger Miriam.
Den kunskapen har däremot hon och hennes forumvänner stor nytta av när de ger sig ut på loppis i jakten på fynd.
– Det här är den viktigaste lördagshändelsen för många. Det är bra att människors girighet kan göra något gott. Överskottet går ju till välgörande ändamål, säger Miriam innan volontärerna öppnar dörrarna vid klockan tio.
Folk väller in i den tusen kvadratmeter stora lokalen. Jakten kan börja.
Samlar på NilsJohan
Miriams loppisintresse föddes för ett tiotal år sedan. Då separerade hon och behövde nya möbler. Något senare träffade hon en pojkvän som inspirerade henne.
– Han fyndade stolar för femtio kronor som han sen sålde vidare för det mångdubbla. Då blev jag biten, säger Miriam och fortsätter:
– Var och en hittar nog en syssla som håller dem flytande. Man mår bra av att samla. Jag har läst att välmående människor är sådana som har mål i livet.
Inne i butiken lyckas hon hitta en liten tång, eller klämma. Den är märkt med namnet ”Otto”. Fem kronor. Hon vet inte vad man ska den till, men köper ändå.
– Jag brukar köpa på mig en del udda prylar från köksserien NilsJohan, med personnamn på, förklarar hon.
Jimi Hendrix-soffa
En del av samlandet sker mest för samlandets skull. I en låda därhemma har hon flera telefoner som använts i Film i Västs produktioner. En del av dem fungerar nog inte, tror hon, men tittar man på en film från Film i Väst så är chansen stor att Miriam numera äger de telefoner som används.
– Fick du tag i något, undrar en förbipasserande.
Miriam står just och vänder och vrider på en liten piedestal för 20 kronor.
– Den skulle passa precis bakom soffan hemma, menar hon.
– Jag har en soffa i sektioner, 70-tal, som jag hittade på Blocket. Det finns en historia om att den blev populär för att Jimi Hendrix satt i en sån på teve, men jag tror att det är en bluff, säger Miriam och ler.
Gillar lampan Bumling
Hon har många saker på sin önskelista, säger hon. Ett mintgrönt badrumsskåp från Italien eller ett sideboard i teak, hade varit trevligt. Nyligen köpte hon ett fat till en kopp från Arabias servis Korona som hon hade sen tidigare. Näst efter lampan Bumling listar hon fatet med kopp som ett av hennes bästa fynd.
– Det är ett tv-fat. Jag ser framför mig hur det står på mitt lilla teakbord med en macka och te, säger hon.
"Vi får gå härifrån"
Samtidigt går några små tanter förbi. De ser lite stressade ut. Håller hårt i handväskorna.
– Vi får gå härifrån. Usch.
– Ja, nån måtta måste det vara, säger den andra.
Sorlet stiger i takt med att kunderna blir allt fler. Miriam får höja rösten något för att göra sig hörd.
– Jag har några snigeltänger i mitt lilla kök därhemma, säger hon och fortsätter:
– Jag äter aldrig sniglar hemma, men tängerna kostade bara fem kronor styck. Jag var tvungen att köpa dem, sen blev det en gissningstävling på Retroforum kring vad de varför något. Den här kan vi också ha tävling på, säger hon om tången Otto.
En tur runt i Uddevalla
Miriam tar gärna en tur runt till Uddevallas loppisar på lördagarna. Den här dagen är det dags för en populär loppmarknad i en lada, anordnad av en lokal idrottsförening.
– Vilket fint bord! utbrister Miriam när hon kommer in i ett rum i ladans bottenvåning.
Bordet är nedmonterat, runt, med två plan, men Miriam känner igen det: Hon har ett likadant hemma, fast åttkantigt.
"Hjärtat klappar snabbare"
På en hylla hittar Miriam tre stycken exemplar av brödskäraren Brutus från NilsJohan. 25 kronor styck. Ett fynd. Hon köper den finaste av brödskärarna.
Miriam erkänner att hon kanske inte riktigt får plats med den i köket, än mindre behöver en maskin till att skära bröd med.
Det är jakten som är viktig, kicken hon får när hon hittar något fint och billigt.
– Hjärtat klappar lite snabbare och ger glädjekickar när jag får syn på saker från en servis i ett visst 50-talsmönster med svarta linjer och färgklickar i ofas. Det är inte lika roligt om man kommer över en hel servis. Det förstör jakten, säger hon och tillägger:
– Det långsamma samlandet är kul. Jag tycker om att köpa lite i taget, att komplettera serviser och mina bakelitbestick.
Säljer sällan sina saker
Miriam går gärna en särskilt rutt inne i de butiker som hon ofta besöker. Hon börjar med den sektion som hon tror kan vara bäst, det som kan ta slut först.
– Man måste vara på Pingskyrkans loppis på klockslaget tio, annars mister man de kända märkena, säger Miriam.
Hon uppskattar det kretslopp som second hand-försäljningen innebär. Människor ges chansen att köpa nya saker för en liten peng och med gott samvete.
Samtidigt kan man passa på att lämna en del av sina överblivna saker.
Det är sällan som Miriam själv säljer av sina fynd.
– Jag säljer saker ibland, överblivna grejer. Sålde till exempel vårt Nintendo och en Sigvard Bernadotte-termos på Tradera.
Okej att köpa begagnat
Den här lördagen hinner Miriam med att besöka Pingstkyrkan, loppisladan, Svarta katten, Antikkällaren samt prylmarknaden hos Auktionsverket. Inne på prylmarkanden sneglar Miriam på en hallmöbel med spegel och en liten byrå.
– Det finns en risk att jag tar det här. Men varför inte, behöver bli ordning i min hall. Min son tycker att det är pinsamt att det står flyttlådor där, säger hon.
Men det blir ingen affär denna gång, utan ytterligare betänketid.
– Förr kan det ha varit pinsamt att köpa begagnat. Nu är det mer legitimt. Det kan vara krafs egentligen, som blir legitimerat bara för att formgivaren är känd, säger hon och fortsätter:
– Det beror på folks läggning. Om man inte vill gå till skroten och putsa saker själv så kan man gå till butiken på fina gatan. Det finns något för alla sorter och smaker.
Diskuterar på forumet
Miriam har under loppet av några timmar fyndat allt från tänger och brödskärare till en ryamatta, ett paraply och två ljusstakar. Flera av sakerna ska hon snart lägga upp på sitt forum och diskutera med medlemmarna.
Kanske lär sig någon något nytt om tången Otto eller brödskäraren Brutus.
Och fyndar det i en butik i en annan del av landet.
Cirkeln är sluten.