Han gråter och snyftar
På barnhemmets oömma behandling han syftar

Konrad är föräldralös
Det sa föreståndarinnan och mös

Han kommer inget ihåg
Vad han hörde vad han såg

Konrad är tolv år nu
När han kom hit var han bara sju

Han och alla de andra i salen
Får arbeta tills klockan är nio slagen

Då går de till sängs
I salen där sängar trängs

De längtar efter en ny far och mor
Efter en plats där kärlek bor

Bort från barnarbete och vattning gröt
Till en mor så himmelskt söt

En efter en försvinner Konrads vänner
Alla de som han känner

Har fått en ny chans i livet
Varför kan inte också Konrad få göra det klivet?

Du är redan tolv
Duger bara till att skura golv

Säger de som kom för att hitta sig en son

Men en dag kom ett ungt par
Med en dotter så rar

Dottern förtjust utropa;
Finns det någon här som kan golv sopa?

Tveksamt Konrad ropade Ja
Och nu är allt så bra, så bra

Konrad har inga golv sopat
Utan glatt och lyckligt ropat

Far och mor och liten syster jag har
Så lycklig har jag inte varit på många dar