Jag skjuter ut min stol, går till hennes
sida av bordet och tar henne i min famn.
"Såja, såja" viskar jag, både
till tröst för henne och för mig. Mister jag Tima är
livet inte värt att leva.
"Min kära, älskade Tima. Man kan inte
trotsa kärleken, då blir den ens fiende.”
"Men tänk om det inte är kärlek,
det här mellan oss? Tänk om vi förändrar våra
liv, och många andras, helt i onödan?
Jag hör att hon förväntar sig ett
svar, men jag har inget. Inte kan väl den här underbara känslan
jag aldrig känt förut vara något annat än den sanna
kärleken?
" Jag tror inte att man kan beskriva det vi känner
för varann. Klä känslan i ord liksom, det vore att förminska
den. Man gör den i alla fall inte rätta." Tima ler mot mig och
stryker mig över huvudet när hon sedan ger mig den största
och finaste komplimang jag någonsin fått.
"Det kan man. Det räcker med ett enda namn
så är allt sagt. Ditt."
Tima reser sig ur min famn och tar min hand. Vi
går åter igen in i sovrummet, där vi börjat denna
dagen med ett kuddkrig. Det vi nu gör är något helt annat.
Vi älskar, så som bara älskande kan. Hon kittlar min tunga
med sin. Jag smeker hennes bröst, hör hjärtat slå.
Hon ger mig sig själv, i utbyte mot den eviga kärleken. Och allt
slutar i att två blir en på det underbaraste sätt man
kan tänka sig. Att vi båda i samma ögonblick, samma magiska
sekund viskar;
"Jag älskar dig".
Utmattade ligger vi där sida vid sida och
njuter av att bara vara. Tills Tima med ett förskräckt tjut hoppar
upp och ser på klockan.
"Fan". Förtrollningen är bruten.
"Jag skulle varit på jobbet för en
halvtimme sen. Kattsingen också!" Hon ser sig jäktat omkring.
"Var är min röda kjol?"
"I hallen där du tog av dig den i igår
kväll" ler jag.
"Åh, javisst ja" säger hon och rusar
ut i hallen rodnades vid minnet av vad vi gjorde igår.
"Jag borde nog också gå till jobbet"
suckar jag och tar på mig byxorna.
"Ja, ja. Du har ju nycklar, lås efter dig
när du går. Puss." Jag kysser henne och hon far iväg som
ett skott på väg mot den tidning där hon arbetar som kulturskribent
och recensent. Hon har inte alltför många pluspoäng på
sin arbetsplats, det är så det går när man kommer
för sent var och varannan dag. Själv jobbar jag i en herrbeklädnadsaffär
på dagarna och skriver i en liten antirasistisk tidning på
kvällar och vissa helger. Det var så jag och Tima träffades,
via skrivandet. Hon hade fått en artikel publicerad i den tidningen
jag jobbar åt och jag skulle träffa henne för att erbjuda
henne att skriva fler gånger eftersom hennes insats hade fått
så många positiva reaktioner. Det sa *klick* direkt, men vi
låtsades till en början inte om det och var "bara" vänner.
Men en kväll då vi båda var lite överförfriskade,
förklarade jag för första gången min kärlek till
henne genom att sluddra, vad jag i mitt tillstånd tyckte var, mycket
romantiska ord i hennes öra. Hennes ansiktsuttryck visade endast rädsla
och förskräckelse när hon vände ryggen mot mig och
sprang hem. Lämnade mig ensam kvar, så idiotisk har jag aldrig
känt mig i hela mitt liv. Därefter följde sex dagars tystnad,
men på den sjunde dagen ringde hon mig och bjöd på middag.
Sedan dess är vi ett par, men bara i största hemlighet förstås.
Ingen får veta. Jag förstår att hon inte vill berätta,
men någon gång måste vi. Man kan ju inte smyga i all
evighet. Jag suckar, drar tröjan över huvudet och går in
i köket, ut i hallen och vidare in på toaletten. Badkar, tvättkorg,
handfat, medecinskåp, toalett och ett gult linne 49 90 Extrapris
Inget Byte. Tar upp linnet och andas in dofterna. Parfym och lite svett.
Lägger den i tvättkorgen och ser på mig själv i spegeln.
Ljust hår, grå ögon och lite gropar efter för längesedan
döda finnar. Raka motsatsen till Timas enastående skönhet,
svart hår, felfri hy och ett bländande vitt leende. Mitt är
snarare gul-beigt. Vad ser hon hos mig egentligen? Går ut från
toaletten, tar på mig jackan i hallen och låser dörren
för att gå ut i blåsten. Fy sådant väder vi
har. Men det är ingenting emot hur det blåser i mitt hjärta.
Dagen passerar som dagar brukar. Vad Önskar Herrn? Skjorta Slips?
Jaså Inte Men Får Jag Fresta... Jaså Inte Det Heller
Strumpor Ja Vad Sägs Då Säger Vi Så 29 90 För
Två Eller 59 90 För Sex Två Det Blir 29 90 Tack Å
Välkommen Åter Knack Knack Knack Klirr Knack Klirr Då
Var Jag Färdig Med Artikeln Ja Det Var Nog Allt Förfärligt
Väder Jo Visst Vi Ses Hej Då.
Går hem till lägenheten, förväntar
mig att finna den grå och kall. Men Tima är där. Hon sitter
på en stol mitt i köket. Det syns att hon har gråtit,
de vackra ögonen är rödsprängda och de våta kinderna
ilsket torkade med tröjärmen.
Fortsättning följer!